I dont wanna start another war.
jag har inte varit inne här på ett tag. Det är helt sjukt hur mycket tid jag spenderar att tänka. Men ändå har jag ingen tid att släppa ut mina tankar till någon. Jag har ingen som kan vara jag för en stund. Vara min spegelbild. Jag kommer aldrig hitta någon som han. Någon som jag verkligen kan blotta hela min själ för. Jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag försökte, jag försökte verkligen.
Jag har under en tid försökt ge någon annan mitt hjärta, försökt vara en bra människa och låta någon annan komma in i mitt liv. Men för varje steg och för varje bit jag försökte, blev jag mer och mer osäker. Han bevisade så mycket hur han inte alls var som jag, medans jag sköt honom längre bort. Jag vet att jag säkert hade kunna vara lycklig med honom, men hur gör man om man inte älskar någon men man vill ge den en chans?
Det är exakt lika jobbigt att veta att man älskar någon och dom inte alls vill ha en, som att veta att någon verkligen bryr sig och vill ha dig, men man själv inte kan älska den.
Det är något jag aldrig förstått förrän nu. Det är exakt lika jävla tufft.
Vafan, det blir ju inte bättre att man knappt kan ta hand om sig själv, jag sliter sönder mig själv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det här är över ett år sen och jag går sönder fortfarande. Tar det lika lång tid att komma över någon som den tiden man spenderade med den? jag blev stört förälskad bara inom dagar, och jag fastnade och insåg att den här personen ville jag spendera hela mitt liv med, inom några månader. Det har gått några dagar, det har gått några månader, det har gått ett år? Kan inte jag få vara fri och vara mig igen? Snälla.