Låt oss börja någonstans
Jag står stilla just nu. Världen snurrar runt omkring mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Varför finns det ingen som kan hjälpa mig och ta tag i mig och få världen klar igen.
Jag hade det bra en gång i tiden. Brydde mig inte om något förutom att få va med han. Att få dela mitt liv med honom. Det var det enda jag ville.
Ta sig upp till skolan, överleva och sedan få komma hem och hålla om någon. Livet var enklare så.
Nu är jag inte där längre. Jag har ingen som lyssnar ingen som förstår mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Man tror att man är så stark och har sådan stor koll? Men har vi det?
Har vi någonsin koll på vem vi är? Vart vi ska? Hur? Vad? Varför?
Det är läskigt. Att få inse sådana saker.
Jag vet egentligen var jag ska börja längre. Det har varit helg och vart tog den oss? Jag slogs. Jag kämpade och jag hade meningslöst sex? Varför? Vet inte.
Vad ska jag göra, när jag själv står stilla.
Trodde dock detta skulle hjälpa ikväll, men får inte ut orden. De är fast.