problem med att sova

Att sova med någon, dela sin säng med någon är skönt. Att känna värmen å de små andetagen ifrån en annan människa, att vakna å känna sig trygg å inte ensam. Det är något folk ser lätt på; att de är en självklarhet.

Men så är de verkligen inte.

När man delat något sådant med någon, så blir man sårbar ensam. Man känner inte sig trygg, och man känner sig tom. Sin trånga säng känns alldeles för stor, medans den krymper å de känns som man inte får plats i den längre.
HÖR JAG HEMMA HÄR?

det är som ett krig med sig själv. Att sova.

Varför går det så bra att vara vaken? Men när man ska sova så får man inte ens stänga ögonen. Man vågar inte. Man är så rädd för vad som ska dyka upp; vad som ska hända.

Dock, vad är de värsta som kan hända? Man somnar. Vaknar. På samma sätt?

Jag vill dock inte kliva upp längre. Jag vill inte vara vaken på dagarna, och om nätterna vill jag inte sova.

Jag vill ha någon att prata med, någon att hålla om. Någon att visa att jag också kan finnas. Jag behöver någon.

Inte han å inte han i närheten å inte han 60 mil bort, utan någon. Någon som kan tåla mig, hålla om mig. Fuck dehär 
| | Kommentera |
Upp